Ja, det här är en längtan som legat och grott inom mig en tid.. Att jag känner att jag vill UT...!
En del i den längtan har varit och är fortfarande att åka ut och få vara med på missionssfältet. Men barnen finns där med, dom ligger nära mitt hjärta och påminner mig om vad jag vill göra, vara där dom är.. Dessa små barn, föräldralösa.. utelämnade.. Men värda så mycket kärlek och uppmärksammhet.
Och nu, har jag fått följa med ut och sett allt detta. Men "problemet" är bara att jag vill ha mer. Att vara ute kändes som att komma hem... Längtan blev för ett kort ögonblick stillad. Men väl på hemmaplan igen gör den sig påmind. Herren lägger ner olika saker i oss och när vi går med Honom så visar sig vår uppgift. Längtan att verka för Herren, när vi går med Honom, ligger inte på hjärtat för intet. Han lägger saker där. Och jag vet vad Han har lagt på mig.
Missionsrresan till Tanzania och Kenya... Jag lämnade en bit av mitt hjärta där. Åh vad jag längtar tillbaka.. Dessa underbara människor, den otroligt vackra och varma miljön, barnen.. vars ansikte finns inom mig.
Den otroliga öppenhet som finns där, inte minst för evangelium. Tänker på dagen då tillfälle gavs att vittna för ungdomarna, om vad Jesus gjort. Tänker på alla de människor som efter möten strömmade fram för frälsning. Alla de som blev helade från sjukdomar. Den lilla flickan som efter att ha kommit fram för förbön tre gånger, fick sin syn tillbaka! Tänker på de små barnen vi fick lägga händerna på och be för.. Hur är det möjligt att inte gråta ut välsignelse för dessa barn..? det kommer jag nog aldrig få veta. Precis just där, blev mitt hjärta för barnen synlig, till och med för mig.
Barnhemsbarnen... som har mist allt men ändå har ett strålande leende på läpparna, dom lyser verkligen. Men hur söta och goa och bedårande de än var, så var det svårare än jag väntat mig, att se lidandet bland många... På barnhemmet för de handikappade brast något inom mig. Dessa barn som för många är glömda... hos mig kommer de aldrig bli det...
Efter en glimt av en dröm, men en verklighet, och en för tillfället stillad längtan, vill jag ha mer... Jag vill ha mer... Föralltid fast i det som ligger på mitt hjärta...
Men jag hoppas verkligen att jag också får vara med och verka i Sverige, för även där/här finns en längtan att verka för Herren. Jag längtar efter att få evagelisera i mitt land. Om det är något land i världen som behöver missioneras så är det väl ändå här! Jag vill ut och vittna bland människor, där de är, i deras miljö. Vill vi nå människor i vårt egna land, behöver vi kliva ut ur våra lokaler och ta evangelium in i miljöer där vi annars inte vistas. För där är människorna. Människorna som söker, letar och längtar efter sanningen. Det är vår uppgift att ge den till dem, om jag minns Jesus rätt; "Gå ut och gör allt folk till lärjungar"
Jag vill vara apostel i mitt egna land, Sverige behöver få höra om Jesus... Vill du vara med vid fronten?
