Herre rör ditt folk igen

När Herren möter oss så talar Han direkt in i våra liv och drabbar oss ordentligt på djupet. Han visar att Han ser oss vare sig vi sitter, står eller ligger. Vi får bara kapitulera och i ånger falla ner på knä vid korset, i tårar...

Därifrån blir relationen med Honom personlig och vi talar med Honom om allt. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit. För Han börjar verka i oss och formar oss.
Han ger konkreta bönesvar, Han talar till oss, Han rör vid oss.. På nytt talar Han in i våra liv och läser oss som en öppen bok, vi blir helt avklädda, allt detta för att forma oss.

Men efter ett tag kan vandringen med Herren även ge prövningar. Utan eld, ingen förfining. Vi ber om att bli lyfta ur det. Men Herren vill leda oss igenom det. Så att vi blir styrkta i tron, uthålliga i tron.

Svårigheter gör oss starkare och det visar också att vi står fast i tron på Jesus Kristus, att ingenting kan skilja oss ifrån Honom.

Men ibland kan vissa svårigheter få oss att fästa blicken på det negativa istället för att ordentligt fästa blicken på Jesus. Till slut, när vi nått väggen, kapitulerar vi och släpper allt vad rädsla, tankar är och bara slappnar av i Gud. Vi är stilla inför Honom. Vi slutar jaga lösningar. Först då kan Han tala till oss och röra vid oss.

Vi är som ett trasigt hus....
När Herren kommer så läggs grunden. Men till slut börjar vi bygga upp våra egna väggar. Utåt sett är dessa väggar perfekta men i själva verket är de inte starka. Så när stormen kommer, faller väggarna. Det är då Herren kommer och bygger upp väggarna igen, som består och står emot kommande hårda, andliga vindar...

Herren vill säga nåt

Den 22 januari förra året, hände något över skogtopparna i Finland. En ängel uppenbarade sig och den hade ett speciellt budskap till de kristna... Hör ett ögonvittne.

http://www.youtube.com/watch?v=fUiHKArHkj4&feature=youtu.be

naturen gör Gud synlig

Besseggen, Norge 2011    (1743 möh)

Att få stå mitt i denna fantastiska natur och bara blicka ut över fjällen vittnar om att Gud är större än vi kan förstå! Tänk, att Han har format allt detta vackra. Det klara vattnet.. den dånande forsen.. de mäktiga fjällen som sträcker ut sig så långt ögat kan se...

Efter båtturen över detta klara vatten, fick jag stiga iland. Vandringen börjar mjukt i den gröna omgivningen med fjällen som omsluter från varje sida. Väl uppe på höjden får man vända sig om och bara ta emot allt det vackra som möter blicken... Då kommer dessa ord inom mig:

Ps: 23:2
"Han låter mig vila på gröna ängar, Han för mig till vatten där jag finner ro..."

Naturen gör Gud synlig...
                                      Med natur som denna, behövs inga ord....

Sölen Norge 2012    (1755 möh)

Att få ta de sista kliven upp på toppen, blicka ut över Guds mäktiga skapelse som breder ut sig med molnen som omsluter från båda sidor... skapar en så mäktig känsla... Tack Herre, för allt det vackra dina händer format...

rumänien

FCE - Marghita och Caminul Felix - Oradea

Dessa två platser har jag under en veckas tid fått besöka. Ännu en längtan, ännu en dröm har fått se sin verklighet.
Allt var så mycket större än jag väntat mig... Vilken bild man än har, vilken kunskap man än har, så kan inget förbereda en på det man får möta.

Resan började i Marghita i Rumänien. Genom en god vän och evangelist kom jag i kontakt med Barbro och Lars som genom sitt hjärta för de föräldralösa barnen flyttade ner och tog dem till sig. De startade barnhem fyllt med kärlek och omsorg, familjehem, stödboende, hem för barn med speciella behov plus att de gör så mycket för de svaga i samhället. Det är bara hjärta rakt igenom.

Vi fick besöka familjehem där ett kristet par hade tagit till sig flera föräldralösa barn och såg dem som sina. Där fanns kärlek, omsorg och glädje. Något dessa barn aldrig tidigare upplevt...

Stödboendet, där livfulla, härliga ungdomar fick lära sig att stå på egna ben, med allt vad det innebär; skaffa sig arbete, betala hyra, sköta om sitt hem och sig själv...
Glömmer aldrig deras livberättelser och framtidsplaner. Det skar i hjärtat samtidigt som det var fantastiskt att höra dem berätta. Det förflutna, där avsaknaden av kärlek och omsorg, en mättad mage, hade hägrat... Att höra detta gjorde ont djupt inne... Det fantastiska var att höra att de ändå hade framtidsplaner. Trots att de aldrig hade haft någon egen innan, ville de ändå ha familj en dag, men de visste att de var tvugna att jobba för det. Och denna organisation, FCE, gör det möjligt för dem.

Casa Silvia, hemmet för barnen med funktionshinder, som döptes efter den första lilla flicka som fick flytta in där. Minns hennes leende ögon och lekfulla beteende, Silvia... Så mysig. Hon kom fram och ville kramas och tala fastän vi var totala främlingar för henne. Vi kände oss verkligen välkommen.

Äldreboendet... statlig institution som besöks av organisationen. Åh, vad jag bär på människorna där... Unga och gamla med funktionshinder som "fösts ihop" och som skulle kunna ha det så mycket bättre. Mannen utan ben i sin slitna rullstol som jag fick lotsa till kapellet... Den lilla gumman i rullstol med sina svullna ben... Minns hennes tårar då hon ville vi skulle be för något kommande... Detta hem, som kanske för Rumänien var ett bra hem, var för mig sorgligt. Önskar de hade fått vara på ett hem som var anpassat efter deras behov. Önskar de alla hade haft en egen lägenhet. Önskar de alla fått aktiveras med saker de tycker om.

Vi fick även vara med på klubben där det två gånger i veckan hölls andakt, lovsång och där alla barn och ungdomar bara fick träffas och umgås. Det var härligt att få vara delaktig, leka och vara mitt ibland dem.
Även på lägret, som hölls för familjehemsbarnen, var det fullt av lek och aktiviteter. Många glada, spralliga ansikten.

Men vi ville inte bara se allt utan också ge av oss själva. Så en dag var vi i storköket och hjälpte till att skala potatis till ca: 100 stycken. Tjejen från stödboendet, som hade sitt jobb där, uppskattade det verkligen. Men det gjorde mest gott i oss. Att få hjälpa till med så liten kan betyda och ge så mycket.

Också i depån fick vi göra en insatts. Lagret, dit alla gåvor i form av mat, grejer och kläder lämnas, där fick vi göra nytta i några timmar.
Jag ville verkligen göra något för dem när vi var där. Inte bara få se allt utan också visa i handling att vi vill hjälpa. Och det är verkligen saligare att ge än att få.

Tänker på den fattiga mamman i Oradea med sina blinda och synskadade barn som vi fick glädja för ett ögonblick med en slant, kläder, och leksaker. Detta var dock ett jobbigt ögonblick... Hjärtat brast av åsynen av den så intelligenta men blinda pojken. Åh, vad jag bara ville krama om honom och säga till hela den lilla familjen; "Jag har ett bättre hem för er." Tyvärr finns det allt för många som det borde bli sagt till.

Men tack vare Barbro och Lars och deras engagerande hjärtan, är det många barn och ungdomar som får chansen till ett bättre liv. Jag kommer aldrig glömma dessa barn, dessa ungdomar... Gud välsigne dem allihop!

Även i Oradea har ett projekt byggts upp, Caminul Felix. Tyvärr fck vi inte möjlighet att besöka allt men ändå lite. Även här fick vi besöka en familj som bestod av många tidigare föräldralösa barn men som nu har fått en familj. Ett par som också här tagit sig an barn som aldrig haft någon. Dessa barn och ungdomar kändes som nära vänner.

Caminul Felix, som även har en farm med de sötaste kor. De producerar mjölk och ost, inte bara till familjerna utan även utåt.
Innan vi lämnade Caminul Felix fick vi köpa med oss några minnen från kvinnor som blivit upplärda att sy till försörjning. De är verkligen begåvade. Vi fick många fina minnen från den här platsen. Men jag vill se mer...

Dessa båda platser har fått grunden utifrån bultande hjärtan... Hjärtan som slagit för just dessa barn och ungdomar. Vad och var vore dessa människor utan en utsträckt hand...

Även i mitt hjärta har de fått en plats.

fikakyrkan

Ur ett varmt hjärta föddes iden till fikakyrkan. Att under den helg, då det är som stökigast, högljudt och alkoholen flödar bland ungdomar, få finnas där för människor och betjäna dem med Guds ord.
Iden var från början att ha ett stånd bland alla andra och servera gratis fika, dela ut kristen literatur, vittna för människor om Jesus... Det blev allt detta men, och så mycket mer...!

Då arrangörerna sa nej till gratis fika föddes en ny ide. Människor fick lägga en frivillig gåva och allt de gav skulle gå till Rumänien!
Rumänien.. där har mitt hjärta varit i flera år.. en längtan ska nu få bli stillad.. för en liten stund.
Genom en god vän, en evangelist och en stor välsignelse från Gud, ska jag äntligen få se mitt Rumänien. Få möta de föräldralösa barnen. Få skymta drömmen bakom denna längtan i mitt bröst.

Men vi fick inte bara samla in pengar till Rumänien. Vi fick betjäna människor genom att bara finnas där, samtala med människor med helt olika bakgrunder, lyssna till människor som öppnade upp sig och talade utifrån sitt hjärta. Det berörde så att höra hur många fyllde tomrummet inom sig med alkohol och hur dåligt många mådde.
I två dagar, kvällar och nätter blev vi rikligt välsignade. På ett nytt sätt fick jag se dessa människor, hur Gud ser dem. Att de är så värdefulla och älskade och att Gud inte vill något hellre än att de ska komma och låta Honom ta hand om dem.. Jag fick uppleva en sån nöd för dessa människor som jag inte känt tidigare.
Det blev en sån otrolig atmosfär den sista natten när vi vandrade bland de fulla ungdomarna och samtalade med dem. Jag vill verkligen vara apostel i mitt eget land igen!

Om Jesus steg ned och synligt vandrade bland människor, vart skulle Han då vara?

den dagen

Vart du än är, vad du än gör,
så älskar jag dig.

Tiden kommer, tiden går,
endast Herren styr dess lagar.
Dig vill jag älska i vinter och vår,
i alla min levnadsdagar.


Min hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt,
och aldrig jag lämnar det åter.
Din lycka är min,
min lycka är din.
Och gråter är min,
när du gråter.


Vart du än är, vad du än gör,
så är det faktiskt så att jag älskar dig.

2 Kor. 12:9-10

"Men han svarade; "Min nåd är allt du behöver." Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd, när de är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark."

Det är när vi inser vår svaghet som vi ödmjukar oss och faller ner och överlåter allt till Herren. Först då kan Han bryta ner oss, förvandla oss och sen bygga upp något nytt.

Och det är hit Gud vill att vi ska komma. Att vi ska inse att vi inte klarar nåt själv utan överlåter allt till Honom, så Han får ta över.
Att vi ska inse vår svaghet och att vi inte förmår något i egen kraft. Men att det vi inte klarar, det klarar Herren. Själv förmår jag inget, men Han förmår. Så allt förmår jag i Honom som giver mig kraft.

Så i vår svaghet visar Han sin styrka. Att Han förmår det vi inte klarar. "Ty när jag är svag, då är jag stark."

Det är som med de tio budorden. Herren gav inte lagen till människorna för att de skulle hålla den utan för att de skulle bryta den. Vi kan i egen kraft försöka klara allt vad lagen säger men förr eller senare faller vi. Och har vi fallit på en sak har vi fallit på allt.
Herren vill att vi ska inse detta, att vi inte kan klara nåt i egen kraft utan behöver Honom. Hans nåd som Han utgöt till alla då Jesus dog i vårt ställe. Vi får nåd då vi överlämnar oss själva till Herren.

Och att få komma inför Herren i överlåtelse är bara ren nåd! Så var vore vi utan den... Herren säger; "Min nåd är allt du behöver..."

Nåd
Din nåd, är dyrbar o Gud,
Din nåd...
Din nåd, är dyrbar o Gud,
Din nåd...
Du är livets källa,
i Ditt ljus ser vi ljus...
Du är livets källa,
i Ditt ljus ser vi... ser vi ljus...