Ur ett varmt hjärta föddes iden till fikakyrkan. Att under den helg, då det är som stökigast, högljudt och alkoholen flödar bland ungdomar, få finnas där för människor och betjäna dem med Guds ord.
Iden var från början att ha ett stånd bland alla andra och servera gratis fika, dela ut kristen literatur, vittna för människor om Jesus... Det blev allt detta men, och så mycket mer...!
Då arrangörerna sa nej till gratis fika föddes en ny ide. Människor fick lägga en frivillig gåva och allt de gav skulle gå till Rumänien!
Rumänien.. där har mitt hjärta varit i flera år.. en längtan ska nu få bli stillad.. för en liten stund.
Genom en god vän, en evangelist och en stor välsignelse från Gud, ska jag äntligen få se mitt Rumänien. Få möta de föräldralösa barnen. Få skymta drömmen bakom denna längtan i mitt bröst.
Men vi fick inte bara samla in pengar till Rumänien. Vi fick betjäna människor genom att bara finnas där, samtala med människor med helt olika bakgrunder, lyssna till människor som öppnade upp sig och talade utifrån sitt hjärta. Det berörde så att höra hur många fyllde tomrummet inom sig med alkohol och hur dåligt många mådde.
I två dagar, kvällar och nätter blev vi rikligt välsignade. På ett nytt sätt fick jag se dessa människor, hur Gud ser dem. Att de är så värdefulla och älskade och att Gud inte vill något hellre än att de ska komma och låta Honom ta hand om dem.. Jag fick uppleva en sån nöd för dessa människor som jag inte känt tidigare.
Det blev en sån otrolig atmosfär den sista natten när vi vandrade bland de fulla ungdomarna och samtalade med dem. Jag vill verkligen vara apostel i mitt eget land igen!
Om Jesus steg ned och synligt vandrade bland människor, vart skulle Han då vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar