När Herren möter oss så talar Han direkt in i våra liv och drabbar oss ordentligt på djupet. Han visar att Han ser oss vare sig vi sitter, står eller ligger. Vi får bara kapitulera och i ånger falla ner på knä vid korset, i tårar...
Därifrån blir relationen med Honom personlig och vi talar med Honom om allt. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit. För Han börjar verka i oss och formar oss.
Han ger konkreta bönesvar, Han talar till oss, Han rör vid oss.. På nytt talar Han in i våra liv och läser oss som en öppen bok, vi blir helt avklädda, allt detta för att forma oss.
Men efter ett tag kan vandringen med Herren även ge prövningar. Utan eld, ingen förfining. Vi ber om att bli lyfta ur det. Men Herren vill leda oss igenom det. Så att vi blir styrkta i tron, uthålliga i tron.
Svårigheter gör oss starkare och det visar också att vi står fast i tron på Jesus Kristus, att ingenting kan skilja oss ifrån Honom.
Men ibland kan vissa svårigheter få oss att fästa blicken på det negativa istället för att ordentligt fästa blicken på Jesus. Till slut, när vi nått väggen, kapitulerar vi och släpper allt vad rädsla, tankar är och bara slappnar av i Gud. Vi är stilla inför Honom. Vi slutar jaga lösningar. Först då kan Han tala till oss och röra vid oss.
Vi är som ett trasigt hus....
När Herren kommer så läggs grunden. Men till slut börjar vi bygga upp våra egna väggar. Utåt sett är dessa väggar perfekta men i själva verket är de inte starka. Så när stormen kommer, faller väggarna. Det är då Herren kommer och bygger upp väggarna igen, som består och står emot kommande hårda, andliga vindar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar